Sedan vi återigen är ute på gatan för att filma vår nya video stöter vi på alla möjliga människor vars åsikter om att åka skateboard är rätt intressanta!

En stor missuppfattning är att skateboardåkning är så farligt för andra förbipasserande. I förhållande är den egna risken förstås mycket högre. Hur ofta har någon stukat foten på skateboard? Och jämfört med hur ofta jag har varit med om att en förbipasserande verkligen skadat sig... Hmm... Det är nog ungefär som antalet skadade i flygplan jämfört med motorcyklister. Så den punkten stryker vi. Vi är rädda om våra medmänniskor och det är säkert mycket farligare för oss än för dem...

En annan anklagelse är störande av friden! Alltså för det första bor vi i en stad. En stad är högljudd på dagen och har många, många nackdelar. Jag andas in avgaserna från främmande bilar, jag hör mina grannars samtal, jag hör oväsendet från barerna, men jag gillar att bo i stan. Jag vill nämligen uppleva något. Och på dagen borde en viss ljudnivå gå att stå ut med. Särskilt som det inte är hela dagen när man snabbt filmar ett trick framför ett hus.

Punkt 3 är sedan förstås skadegörelsen!
Och här börjar en svår fråga som vi brottas med dagligen. I grunden ska sägas att det oftast är rätt lite som går sönder (åtminstone så att funktionen påverkas). Färg och smuts kan det förstås bli. Vax syns också. Men många spots som sedan inte åks på ett tag är efter några veckor tillbaka i gammalt skick. Åtminstone när det handlar om sten.
Men den egentliga poängen är att vi skateboardåkare själva inte vill förstöra spotsen, utan bara vill göra urban mark användbar.
Många arkitekter och konstnärer gläds till och med åt att deras byggen används på ett annat sätt. Även minnesmärken och platser som annars ofta ligger öde får på så vis en helt annan betydelse för ungdomar och får till och med ofta mycket mer uppmärksamhet i medierna, vilket kanske rentav tjänar det egentliga syftet. Nämligen minnet och hyllningen.

Men varför blir det över huvud taget en sådan användning, trots att stadsförvaltningarna gör allt för att få bort skateboardåkarna från gatan till fasta anläggningar där de ofta känner sig inlåsta och avskilda?

Skateboardåkning är förstås inte bara en sport. Det naturliga ungdomliga upproret möter en sport som leds av konst, livet och inspiration. Det handlar om style, lätthet och kreativitet som varje enskild skateboardåkare måste hitta för sig själv. Därför måste man hela tiden slå in på nya vägar. Man kan inte alltid bara åka i en skatepark, ett oftast fast övningsfält. Det blir oändligt tråkigt att gång på gång göra samma tricks på samma obstacles där. Man behöver gatans utmaningar. De förbipasserande, vakterna, helt enkelt friktionen på det ofullkomliga spotet som inte är byggt för skateboard.
Det är den egentliga utmaningen. Kronan på ett trick. Att komma vidare för egen del.
Men hur ska man få ihop det med anklagelsen om skadegörelse?
Det gör varje skateboardåkare upp med sig själv. Så länge skateparkerna inte också kan erbjuda alla de faktorerna finns det nog ingen bakdörr för vår sport.
Därför måste vi anpassa oss... och leva med att ibland ha sönder något av misstag.
Som tur är finns det i en stad tillräckligt med fria ytor som inte tillhör någon enskild, så det går också utan uppsåtlig förstörelse.
Som sagt blir något i de flesta fall bara lite smutsigt. Även om allmänheten kanske inte gillar det till 100 %, men det finns många sådana saker i ett samhälle. De som grillar och skräpar ner allt, festprissarna som fyller våra gator med glassplitter, bilisterna som förorenar luften och bränner råvaror, alla människor som bidrar till klimatuppvärmningen osv. osv.
Vi är ett samhälle som utan hänsyn eller kanske bara med liten hänsyn gör många saker som skadar andra.
Därför borde vi skateboardåkare välja med eftertanke vad vi verkligen kan och får åka på. Men ändå är skateboard en sport som är värd att supporta. Ur få andra sporter kommer det så många kreativa som ser världen med andra ögon och sedan gör den vackrare igen.
Ur få andra sporter kommer det nya modetrender som förgyller livet eller bara får vårt bayerska skvallerhjärta att slå fortare.
Där kommer jag till ölet. Varför får ett bryggeri mitt i München brygga öl så att det stinker?
För att man måste leva med att det är vår tradition, och så ska det också vara!
Att åka skateboard gör en tolerant och förbereder många, många ungdomar för livet.
Hur som helst ... Vi vill inte skada någon och inte heller störa någon, men skateboard hör till vår kultur precis som till exempel fotboll gör, och även där måste vi leva med bieffekterna... Fulla tunnelbanetåg till arenan, berusade ungdomar som skriker, folk som kissar i hörn osv.
Allt gott har också sina skuggsidor.
Man kan inte ändra på allt.
Vi ber härmed om ursäkt till alla vi stör och även för det fall att någon någonsin skulle ha lidit personlig skada.
Men vi lovar att vara toleranta och att godta mycket som inte råkar vara vår egen grej.
Vi förändrar vårt samhälle lite och är glada över det!
- Vi, alla skateboardåkare -

Skateboarding for life!